Skolpolitik Från riksdagshus till klassrum, Jarl M & Rönnberg L (2015)

Jarl och Rönnberg ger en beskrivning av hur det politiska spelet om skolan gestaltat sig under perioden från 1990-talet fram till i dag. Det är otroligt intressant och spännande! Min första reaktion när jag såg boken i litteraturlistan kom verkligen på skam. Jag tycker om det sätt på vilket det politiska spelet skildras. Jag tycker om att det ger mig en bättre förståelse för nuet. Författarna grundar sin beskrivning på ett gediget material, referenserna ger goda möjligheter till fördjupning för den som så önskar. Mer om boken och författarna – se länk. Nyfiken? Varför inte provläsa?!

Jarl Rönnberg

Fyra skolpolitiska sakområden ramas in: Makten över skolan, Skolans uppdrag, Makten över lärare och rektorer, Granskningen av skolans verksamhet. I fyra av bokens kapitel ges beskrivningar av processer som berört de fyra politiska sakområdena under tiden från omkring 1990 fram till i dag. Jag läser och försöker dra mig till minnes vad jag uppfattade när det begav sig.

Författarna beskriver olika perspektiv och händelseförlopp som ledde fram till en decentraliserad skola och de förändringar som genomförts i stukturer som berör maktförhållanden. Som läsare får man ta del av utformandet av skolans uppdrag och hur tyngdpunkten över tid pendlat mellan kunskapsuppdrag och fostransuppdrag. I utövandet av makten över lärare och rektorer beskrivs utformningen av lärarutbildning och rektorsutbildning som viktiga verktyg för statens påverkan. Här lyfts även professionernas arbete för att bland annat höja den yrkesmässiga statusen. Det som utvecklades till en mål- och resultatstyrd skola ställer krav på fungerande mätsystem. Via förändringar av myndigheter och den inte helt okomplicerade betygsfrågan ges en inblick i vägen mot dagens betygssystem och de nationella proven.

I den beskrivning som ges av vägen från en centralt styrd skola mot en decentraliserad organisation visar sig nya behov och politiska åtgärder dyka upp vartefter förändringar genomförs. De fyra ”fallbeskrivningarna” som presenteras i var sitt kapitel, ger en god bild av hur skolpolitikens väg från krav och önskemål (input) via processerna som leder fram till politiska beslut (output) har sett ut. Frågan om lärare och rektorers betydelse för hur stor den verkliga effekten (outcome) blir av de politiska besluten är någonting som författarna återkommer till flera gånger.

I bokens inledning fastnade jag för den valda definitionen av begreppet politik. Författarna har valt David Eastons definition: den auktoritativa fördelningen av värden. Värden anges förekomma materiellt i form av ekonomiska resurser och immateriella i form av till exempel jämlikhet eller tolerans. Definitionen får mig att fundera kring hur jag egentligen uppfattar och tänker kring politik.

Jag fastnar också för en kort del kring det faktum att det i dag finns fler påverkanskanaler. Remissförfarandet där vi i Sverige utmärker oss internationellt genom vårt jämförelsevis omfattande remissväsende. Massmedia som en aktör med stor påverkan och lobbyism i olika former samt individens och gruppers möjlighet att agera direkt och via andra aktörer har ökat möjligheten att delta i och påverka de politiska processerna. Att frågor om skolan berör och engagerar vet vi. Med det ökade utbudet av kanaler och möjligheter att göra sin röst hörd är det inte så konstigt att diskussioner och debatter syns och hörs.

När författarna resonerar om för- och nackdelar med beslutsfattande i enighet eller splittring får det mig att tänka till. Ett läge där skolpolitiska beslut fattas med bred enighet utmanas av konstaterandet om svårigheten att ställa politiker till svars efter kompromisser och samarbete. Att samarbete är tidskrävande är ett faktum men risken för det som nämns som urvattnade lösningar känns inte eftersträvansvärt. Plötsligt ser alternativet med majoritetsmodellen mer positivt ut. Frågan är om det är möjligt med nuvarande politiska läge.

Jarl & Rönnberg presenterar skolpolitikens processer och historik på ett mycket intresseväckande sätt. De hjälper mig att förstå tidigare händelseförlopp vilket bidrar till att öka min förståelse för nuläget.

 

Det här inlägget postades i Lärande, Läser, Skolpolitik, Student och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.