Student igen!

Så var terminen igång och en ny spännande utmaning med studier på Karlstad Universitet. Två veckor har redan gått av av den första terminen av fyra på Magisterprogrammet i utbildningsledning och skolutveckling. Höstens kurs, Verksamhetens politiska styrning och professionell ledning, har börjat bra även om det tog tid innan jag hade den första kurslitteraturen hemma.

Först ut på litteraturlistan var Skolpolitik Från riksdagshus till klassrum, Maria Jarl & Linda Rönnberg (2015).  En riktig thriller som förtjänar ett eget inlägg!

Under den kommande veckan skall jag sätta tänderna i Perspektiv på skolans utveckling, Erik Groth (2015).

Publicerat i Karlstad Universitet, Lärande, Läser, Student | Lämna en kommentar

Apropå det där med datorer

Mitt i en debatt om datorers vara eller inte vara i skolan far mina tankar till ett möte för några år sedan som lärde mig mycket. Ett konkret exempel på hur lika kan vara så olika.

Jag tycker om teknik! Det är roligt och det gör mig nyfiken. Tänk vilka möjligheter den tekniska utvecklingen och olika innovationer har gett. Jag är inte speciellt teknisk i den meningen att jag gärna skruvar, bygger och fixar. Visserligen var jag en hejare på att byta fläktrem på bilen under en period men det berodde mer på lösningsfokus än intresse för att meka.

Jag tycker om datorer! I alla fall när de fungerar. Om det dyker upp större konstigheter försöker jag själv men tar i ärlighetens namn ganska snabbt hjälp av de i min omgivning som är bättre på datastrul. I bästa fall lär jag mig lite mer, men jag får erkänna att det inte är så högt prioriterat från min sida. Med lysande räddare i nöden när det behövs kan jag fokusera på annat.

Dator

I vårt hem finns i dag sju datorer och plattor. Ja, det låter inte klokt men så är det och vi använder dem alla. Vi är två i hushållet och vi utnyttjar våra maskiner på våra egna individuella sätt. Ja, datorn i vardagsrummet använder vi ganska ofta tillsammans, om vi enats om vilken film vi ska se. Det har hänt lite sedan vi glada i hågen installerade vår första dator, som vi fortfarande kärleksfullt kallar vår begagnade 386:a.

Jag är nyfiken och undersöker gärna vad som går att göra med datorns hjälp. För 15 år sedan läste jag två kurser i multimediadidaktik. Det var nytt och innovativt. Jag var ensam tant, en kille i min ålder var den andre utstickaren i gänget av kurskamrater som annars bestod av unga killar. Vi jobbade bland annat med bildhantering och webbsidor. Jag var oerhört stolt över den animerade filmsnutt jag åstadkom. Filmen handlade för övrigt om Kalle Kolatom, mitt egenhändigt och analogt framställda original har en hedersplats. Idag har jag en lång lista i Evernote på olika digitala verktyg jag vill testa. Utbudet har ökat lite på 15 år.

I arbetet är datorn ett nödvändigt redskap. Jag vet inte hur många olika datasystem jag fått lära mig genom åren. Förmodligen är jag inte ensam om upplevelsen av att när man äntligen tyckt sig behärska ekonomisystemet så att man kan utnyttja dess kapacitet på ett bra sätt så har det varit dags att införa ett nytt. Då har min datavana hjälpt mig att relativt snabbt komma igång i det nya. För hur svårt kan det vara? Det finns ju vissa likheter i programvarors funktioner. Och valet av programvara har sällan varit mitt, så varför lägga energi på någonting man inte kunnat påverka. Det nya har angripits med entusiasm och vilja att lära.

Vart vill jag då komma med att ge en liten bild av mitt eget förhållande till dataanvändande?

Jo, till mitt besök hos kollegan. Syfte med besöket var att ta dela av det systematiska arbetet för att tidigt fånga upp och stödja elever i behov av särskilt som stöd de hade utvecklat på skolan. Jag fick med mig mycket! Deras arbete imponerade på många sätt. Det blev naturligtvis tid för annat kollegialt samtalande och då kom vi in på ett nytt datasystem som skulle introduceras. Vi skulle på kurs!

Min kollega såg inte fram mot ”ännu en j-a datautbildning!”. I käck anda försökte jag peppa, ”det fixar du!”. Efter en stund brast det fullständigt för kollegan. Det vällde fram. Hen beskrev då sin ångest över allt dataarbete och alla de olika program som blivit ett tvång. Det var en ärlig och uppriktig beskrivning av någonting som jag tidigare inte förstått. Och visst fick jag en liten skopa av sleven, jag som var en sån där IT-nörd.

Jag lärde mig mycket av kollegans upplevelse av hopplöshet. Vi var många som visste om hens ”datamotstånd”. Jag lärde mig att det är så lätt att ha en fördomsfull ingång, lätt att döma och tycka att det är vilja som saknas. Min datavilja har ju hjälpt mig!

Kollegan och jag var överens om mycket. Vi hade gemensam utgångspunkt från skolans styrdokument. Vi hade gemensam strävan att erbjuda alla elever det bästa för att de ska utvecklas så långt som möjligt. Vi var båda måna om att elever och personal skulle ha tillgång till datorer och lärplattor som redskap i arbetet. Vi var eniga om vikten av datakunskaper för att klara sig i ett framtida arbetsliv. Men när det kom till oss själva var förutsättningarna och förhållningssätt så olika.

För mig blev det en lärdom i arbetet att inte döma andra och att själv ha ett öppet sinne när jag försöker förstå. Det blev också en nyttig erfarenhet av frustrationen av upplevelsen att inte kunna och behärskar någonting som jag tycker är jämförelsevis enkelt och självklart. Ja, det där med att vi har olika förutsättningar och förväntningar.

Så jag fortsätter att samla goda exempel och funderar vidare kring huret när det gäller det faktiska användandet av datorer och lärplattor i skolan. För jag håller fullständig med min tidigare kollega, datorer och/eller lärplattor är nödvändiga redskap i en skola som utbildar barn och ungdomar för framtiden!

 

 

Publicerat i IT, Lärande, Möten | Etiketter | Lämna en kommentar

Kvällsnöje

Varvar läsning och skrivande med att lyssna till Hans Åke Scherps föreläsningsserie. Kikar på de böcker som väntar på att bli lästa men kommer fram till att beställa Scherps senaste bok Lärandebaserad skolutveckling.

Publicerat i Lärande, Lärande organisation, Skolutveckling | Etiketter , | Lämna en kommentar

Dags att bearbeta #ledarelar Örebro 23 mars

Det har redan gått en vecka sedan vi strålade samman i Örebro för en heldag med fokus på ledares lärande. Nu har jag skrollat i anteckningarna från dagen. Jag fick med mig mycket! Det känns riktigt roligt att vi beslutade att ordna en ny träff till hösten. Nyfiken? Håll utkik på Twitter #ledarelar eller #rektorschatt eller titta in på ledarelar.se .

Till att börja med är det fantastiskt att tolv människor, varav de flesta aldrig träffats, kan finna varandra tack vare sociala DSC_0004medier.Visst är Twitter och Facebook bra men det blir än bättre att mötas och få en hel dag för att tillsammans bli lite klokare. Med tolv deltagare från sex vitt spridda kommuner och olika huvudmän blev det spännande samtal på temat ”Skolledare som lärande ledare – hur då?”

Det var riktigt givande att få ta del av Lydia Folkes inledande inputexempel där hon beskrev sin process och sitt ”hur då?” under den fyndiga rubriken ”Vägval som jag (pr-)övar”. Får du möjlighet att lyssna till Lydia, ta chansen!

Att anteckna eller inte anteckna är ibland ett dilemma. I måndags fick det bli noter i form av fraser under förmiddagens gruppsamtal med utgångspunkt från frågeställningarna:

  • Hur kan jag som rektor främja och delta i lärares lärande och utveckling?
  • Min skolas kollegiala lärande: Organisation? Ledning?
  • Hur arbeta med engagemang, lärande och välbefinnande i min klass?

De fraser jag plitade ner under samtalet är en riktig guldgruva för fortsatt tänkande!

Under eftermiddagen var det dags för Edcamp. Enda nackdelen med Edcamp är att det går inte att ta del av allt. I mina grupper lyfte vi

  • Organisation – Hjälp! *hållbart ledarskap *friskhet i organisationen *förebyggande
  • Hur kan vi använda medarbetarsamtalen för reell utveckling?

och jag är fortfarande nyfiken över vad som kom upp i de andra grupperna som talade om

  • Hur får vi in elevinflytande tillsammans med det kollegiala lärandet?
  • Hur förhåller vi oss till speciella anpassningar i lärlaget?

Den sista frågeställningen diskuterades gemensamt

  • Hur går vi från kollegialt lärande till professionellt lärande?

och som så ofta genererades en följdfråga:  Vad kännetecknar kollegialt respektive professionellt lärande?

 

Nu fortsätter det egna arbetet. I kväll skall jag fördjupa mig i några av de länkar som delades under dagen.

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Lärande, Lärande organisation, ledarelar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Lärande i skolan som helhet

Läser Lgr11, kap 1. Skolans värdegrund och uppdrag. Reflekterar kring det gemensamma ansvaret för verksamhetens utveckling. Att kvaliteten ständigt ska förbättras.

Varje skolas utveckling Skolans verksamhet måste utvecklas så att den svarar mot de nationella målen. Huvudmannen har ett givet ansvar för att så sker. Den dagliga pedagogiska ledningen av skolan och lärarnas professionella ansvar är förutsättningar för att skolan utvecklas kvalitativt. Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället. (s 11)

Jag har fastnat för uttrycket det professionella lärandets rytm i Timperleys bok Det professionella lärandets inneboende kraft. Timperley talar också om att främja lärande i skolan som helhet. Detta kan verka självklart men det betyder inte att det är helt enkelt. Jag funderar vidare kring faktorer som kan främja en lärande rytm.

Publicerat i Lärande, Lärande organisation | Etiketter , | Lämna en kommentar

Förbereder inför måndagen

Jag ägnar kvällen åt att läsa kap 5 i Helen Timperleys bok Det professionella lärandets inneboende kraft. På måndag väntar en spännande heldag i Örebro då vi skall samtala och diskutera den del i Timperleys bok som berör skolledares roll som lärande ledare. Att läsa på egen hand i all ära men det blir ger betydligt mer att få ta del av andras tolkningar och praktiska erfarenheter. Så nu läser jag, antecknar, läser igen, tittar igenom gamla anteckningar och samlar ord, begrepp, uttryck, tankar och reviderar min egen sammanfattning.

Vi blir ett knappt 20-tal som samlas i Örebro på måndag med Skolledare som lärande ledare – hur då? som rubrik för dagen. Riktigt roligt att det som började som ett samtal på Twitter ledde fram till en första träff (då var vi tre) och sedan vidare till måndagens evenemang. På måndag eftermiddag avslutar vi med att bestämma hur vi går vidare.

Nu har jag höga förväntningar inför måndagen och positiva förväntningar är ju en känd framgångsfaktor!

 

Publicerat i Lärande, ledarelar | Etiketter , | Lämna en kommentar

Har lyssnat på H Timperley

Om en dryg vecka är det dags för träffen i Örebro då vi ska bli lite klokare med Skolledare som lärande ledare – hur då? som rubrik för dagen. Som komplement till H Timpeleys bok Det professionella lärandets inneboende kraft har jag lyssnat till den föreläsning från i höstas som Skolforskning Stockholms stad har delat med sig av.

 

 

Publicerat i Lärande, Lärande organisation | Etiketter , | Lämna en kommentar

Bemötandets positiva kraft

Det finns platser som man uppskattar för att de finns men är glad så länge man inte behöver besöka. Hjärtinfarktavdelningen på ett sjukhus är en sådan plats. Nu fungerar det ju så att det finns sådant man kan välja och besluta om själv men annat som inträffar oavsett man vill eller ej.

Igår besökte jag min mamma på just en hjärtinfarktavdelning. Hon mår efter omständigheterna bra och det känns tryggt att veta att hon är i så goda händer. Det är också härligt att trots allvaret se henne lite uppåt och skojfrisk.

Och tänk att man kan känna sig så glad efter en lång eftermiddag på just en sådan där plats som man helst vill undvika. All heder till personalen för detta! Med professionalitet och ett personligt bemötande som utstrålar yrkesstolthet och arbetsglädje får dem patienten att känna sig inte bara väl omhändertagen men också viktig och värdefull.

Trodde aldrig att jag skulle se fram mot att besöka en hjärtinfarktavdelning. Men jag gör faktiskt det. Förhoppningsvis får jag skjutsa hem mamma i dag.

Som lätt yrkesskadad tänker jag att just den där känslan av att bli bemött som en viktig och värdefull person är så väsentlig för alla våra barn och ungdomar ute i alla våra skolor. Jag funderar också över vikten av professionell trygghet och hur arbetsglädje är någonting härligt att smittas av.

 

 

Publicerat i Möten | Lämna en kommentar

Läser, läser lite till och tänker kring värdegrund

Uppmaning

Jag har stannat upp och djupdyker i värdegrundsfrågor.

Det är 150:e skoldagen för våra elever. För en elev i grundskolans åk 1 med en skoldag från 8-13 är 150 skoldagar detsamma som 750 h. Viktiga timmar med stort utrymme för lärande!

Mina funderingar kring vikten av bemötande har i dag fått påfyllning tack vare lästips, via Twitter, från Anne-Marie Körling. Nu dyker jag vidare i Janusz Korczaks Barnets rätt till respekt.

 

 

 

Publicerat i Läser, Värdegrund | Lämna en kommentar

På andra sidan tunneln – den härliga våren!

Söndagen bjöd på ett underbart vårväder och vi tog årets första tur med båten. Som så ofta förut prisar jag den digitala eran som ger möjlighet att ta MÅNGA bilder. Det var annat när filmrullen hade utrymme för 24 eller 36 foton som sedan skulle framkallas…

Jag tycker om våra årstidsväxlingar men det är något visst när vi kommit ut ur vintertunneln och våren bara är där.

Vårtunnel

 

Publicerat i Fotograferar | Etiketter , | Lämna en kommentar